Julen: Gud blir människa – så provocerande

Ibland driver vi drömmen om julidyllen långt med pyntande, dofter och sånger. Den frenetiska kommersen under adventstiden vill vädja till denna längtan efter glädje, frid och kärlek. I jakten efter julfriden glömmer vi lätt bort hur provocerande det kristna julfirandet egentligen är. Att påstå att Gud blivit människa är nämligen provocerande för alla som inte tror att det Bibeln säger om Jesus är sant. För den som tror på Bibeln är ändå inkarnationen, dvs att Jesus är Gud som blivit människa, det verkligt unika med julfirandet!

För den som inte tror på Gud överhuvudtaget är julfirandet närmast absurt, eftersom redan påståendet att det skulle finnas en Gud utanför vår fattningsförmåga är en omöjlig tanke. Att denna ofattbara Gud skulle ha blivit människa och kommunicerat med människor på ett begripligt sätt, det är väl ändå helt uteslutet. Då är det lättare att bara koncentrera sig på den “jordiska” delen av julfirandet – familjen, maten, musiken, stämningen. Då fungerar det bättre att prata om tomten och andra icke-kristna föreställningar och traditioner.

Beroende på vem som läser

Den kristne troende läser Jesaja 9:6 – För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste – och tänker att det här beskriver Jesus. Den kristne läser Jesaja 53 och tänker att Jesus motsvarar den beskrivningen. Eller som Paulus förklarar: Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära. (Fil 2:6-11).

För den judiska troende – som ändå läser och håller sig till de skrifter som de kristna kallar Gamla testamentet – är tanken på att Jesus skulle vara Gud som blivit människa närmast hädisk. Åtminstone om man ska tolka de samtida judiska skriftlärdas reaktion på Jesus: Då sade översteprästen till honom: “Jag besvär dig vid den levande Guden: Säg oss om du är Messias, Guds Son.” Jesus sade till honom: “Du själv har sagt det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.” Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: “Han har hädat! Behöver vi några fler vittnen? Nu har ni hört hädelsen.” Matt 26:63-65

Den muslimske troende förnekar att Jesus skulle ha hävdat att han var Guds son. Inom islam beskriver man Jesus som den siste judiske profeten. Även om islam till viss grad erkänner de judiska och kristna skrifterna som viktiga, så är det en oförlåtlig synd för den muslimskt troende att påstå att Jesus är Gud som blivit människa. Att julfirandet just lyfter upp inkarnationen, att man sjunger och talar om hur fantastiskt det är att Gud blev människa, måste därför vara oerhört provocerande.

Gud blev människa – det ger oss hopp

Samtidigt är det just tron på att Gud blev människa som ger oss hopp och tro om ett förvandlat liv. Att Gud själv stiger in i vår värld, och tar konsekvenserna av vår synd i vårt ställe, och erbjuder oss förlåtelse, försoning, gemenskap, helande, liv och kärlek tillsammans med honom. När Jesus som människa besegrar döden öppnar han också perspektivet till evigheten för oss dödliga och ger oss löftet: I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Joh 14:2-3

Eller som när han ber för sina lärjungar: Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse. Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem.” Joh 17:24-26

Det här ger ett fantastiskt perspektiv på julens berättelse om hur Gud blev människa. Jesu födelse är ju bara början, men blir naturligtvis helt avgörande viktig för att allt det andra sedan skulle bli möjligt. Vi är ännu mitt uppe i Guds handlande för att frälsa människor. Just nu gäller erbjudandet till alla: Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv (Joh 3:16). Nu lever vi med Jesu löfte om att han ska “komma tillbaka och hämta er till mig” – det är också en del av julens budskap. Det kan vara ett oerhört provocerande perspektiv för en del. 

Fler kommentarer till julen:

Julen: Gud blir människa (2) – vilket påstående!

Julen: Gud blir människa (3) – hemligheten avslöjas!

© Gabriel Grönroos